Distanslivet i Gottröra

Glimpse

2012-01-11T18:59:00.000+01:00

Käkade trådlös lunch med Ella, hon sa - Klart du ska rida på ridbanan, du har väl idag och imorgon på dig innan det fryser på igen.

Obelix gick som en klocka i 30 min, sen när vi skrittade av fick han hjärnsläpp och skulle sätta mig på plats. Satans Alfahanne. Han bjuder in, säger välkommen med hela hjärtat, för att sedan avslutningsvis påminna om vem som är ledare. Far som om han har en kofösare i baken, jag vägrar ge mig och 15 min senare har jag inte vunnit, det kan man inte, men fått honom att inse att - Faan, vad jobbigt det blev nu då helt plötsligt.

45 min kickar på mer än jag räknat med, jag struntar i att gå upp till kontoret igen. (Långlunch får bli ledig eftermiddag, det är skönt att vara egen företagare, men jobbar jag inte, drar jag inte in något, men vad spelar det för roll? Får jag inte "gör kul", synes själva utförandet av arbetet som tämligen meningslöst.)

Jag gör det där man inte behöver; krattar stallplan, drar fram foderlådan och dammsuger bort allt gammalt mjäll i facken, sladdar ridbanan. Jag är ingen riktig distansryttare och vi är inte heller riktiga bönder, bara elektro-bönder. Trådlöst överallt, men ingen traktor. Jag lyckas sådär, med vad, det är ett stickspår. Vi kan säga att det blev halvplatt lagom till grabben kom hem från skolan, sen fikade vi och som han sa - Mamma, det här, det är livet!

Det känns som om jag är tillbaka i matchen igen!

Ömsa skinn

2011-12-28T15:24:00.001+01:00

Man kan nog så där lite utifrån, säga att händelsen då Obelix for in i kohagen och jag for av, var det som påbörjade den nya processen. Som börjat någon annan gång, men som inte fått riktigt fäste. En del vet med säkerhet vad jag pratar om och de andra, tja de är troligen någonstans mellan 20 och 25, eller har någon liknande godtagbar anledning.

Det blev helt enkelt dags att ömsa skinn, skala bort det som känns överflödigt. Som att ”jobba på” Distansritt.nu och sträva efter att ständigt vara tillmötesgående och serviceinriktad. Nu har jag övergått till att Distansritt.nu jobbar åt mig, sen kan man väl spilla över lite emellanåt och ägna tid åt det som drar in stålarna. Så man kan jobba mindre, för det känns ju jävligt överreklamerat.

En annan sak som jag skalat bort är att försöka att få Obelix att bli en vanlig häst, det kommer han aldrig att bli. Han kommer alltid att vara min drömhäst, den där alla vill ha, men ingen vill äga. Han får vara som han är, vacker och storslagen. Resten tar jag inte så allvarligt på, han får ha sin attityd och sin personlighet. Jag ska istället fokusera på den helt underbara Grammatic, den mest förtjusande unghäst man kan tänka sig. Som lyssnar, lär och njuter av att tillhöra en människa på hennes villkor.

En annan insikt är att jag ska bejaka min personlighet, då jag aldrig varit särskilt social, utan snarare introvert, och även om jag är intresserad av andra människor känns FB ofta ytligt och lismande. Som att läsa Klick på fredagskvällen. Lite småskvaller om människor jag egentligen inte känner, så delar av den privata delen känns färdig för slakt och att ges som symbolisk offergåva på nyåret.

Och jag förstår de glada hoppfulla kommentarerna om ett fortsatt liv i skriven form här på bloggen, men fullt upptagen av att skaka av mig mina mjälliknande egenskaper, får jag inte så mycket input utöver det triviala och för andra outhärdliga malandet.

Fortsätt gör de gillar och gilla det ni gör, så ses vi vad det lider!

/Mia

Grammatic gör det man ska, står i solen och plockar åt sig gobitarna

Oktober, igen..

2011-10-11T07:59:00.000+02:00

Efter 4 år känns det som om jag har gått varvet runt och istället för att skriva om att den blåa Magic Brusch-borsten är minst lika bra som den röda och den gula, så backar jag ut lite långsamt och stänger försiktigt efter mig.
Kan hända att jag använder den som en minnesbank för min egen del,
kan hända jag får något jag vill berätta, det ger sig.

Vi ses!

Party

2011-10-07T11:40:00.000+02:00

Min sida av familjen firar inte i onödan, medans Mickes sida firar allt möjligt. Just därför blev det riktig roligt när vi nu åkte över till USA för att överraska min bror på hans 50-årsdag. Det är roligt att resa och så kul att träffas när det går några år mellan varven.

Vi tillbringade den mesta tiden i Cape Cod som är en halvö bestående av sand, surfare och i "huvudstaden" Provinsetown är man i minoritet om man är hetro, så det var lite omväxlande mot Gottröra.

Det närmaste häst jag kom var det här hästsläpet som stog utanför hotellet och det var liksom allt annat vi såg stort. Allt är stort. Bilar, släp, husvagnar, maten osv.

Så som tillbakadragen svensk känner man behaget smyga in när man kan återvända till återhållsamma landet Lagom och få knapra på en bit barkbröd till frukost, då känner man sig hemma igen!

Många timmar

2011-09-26T15:27:00.000+02:00

Anne & Biten

Caroline & Obelix

Tintin och jag har några timmars jobb framför oss innan han är lika vit som Biten och Obbe. I väntan på att få glänsa ikapp, har vi nu gått från trevande steg på ridbanan till att rida i skogen. Han får gå som löshäst på en skogsrunda och så sitter jag upp i skogen och rider bakom Caroline & Obelix i typ 10 min. Han är så go, så go och det är märkligt hur roligt det kan vara att ha två bröder.

Och att den yngre verkligen är en uppgraderad version med många nya förbättrade funktioner och snabbkommandon, utan att ge avkall på storlek, men där man verkligen har tänkt till när det gäller användarvänligheten. Det blir 5 stjärnor.

Förenkla

2011-09-22T16:30:00.000+02:00

När jag köpte min första häst 1987, fodrades det med hö och havre. Numera är det allehanda pelletts och müsli och hos oss köper var och in det kraftfoder man vill ge sin häst och i regel gör jag i ordning kraftfodret och det blir 2 hinkar/dag för 3 dagar åt gången till varje häst.

Och gott om plats, det har man ju aldrig, så hinkarna flyttas runt på foderlådorna och det blir knöligt och en massa onödiga lyft. Så jag har byggt en egen foder-hyllevagn. Expedit hylla 199 kr IKEA och snikhjul för en 50-lapp. Den ska ju bara rullas lite i foderrummet.

Och så kan jag enkelt fylla på i hinkarna ur diverse lådor och ha vagnen nära, innan de ställs på foderhyllan. På hörnet sattes 2 krokar upp som en slags höpåsehållare när vi börjar med hösilaget.

Fortfarande rätt mör efter avtrillningen, hoppade i tisdags och det var ju inte så smart. Förkortar ju inte direkt den onda tiden i alla fall. Helt sjukt, här ägnar man sig åt 1000 projekt för att spara på kroppen och så tar det bara några minuter att krascha. Summan av allt är noll.

Hårda puckar

2011-09-17T17:29:00.000+02:00

Idag var det "kast med gammal morsa"..

Ironiskt nog inte med söta unghästen, utan det var Obelix som inte brukar vara spoky, han blev skrämd av ett gäng fåglar på ett plåttak, som flaxade iväg mot oss efter att de blivit rädda. Han slängde sig åt vänster, ut på vallen intill och såg inte ståltråden som höll kossorna inne. Fastnade i tråden i farten och fick säkert någon stöt innan han kom loss. Jag kan bara säga att jag satt då verkligen inte fast. Men jag låg helt klart still...

Det var gott att Anne och Caroline var med, de fick fatt i Obelix och jag har inte tid att vara ledbruten, solen skiner och det finns massor jag vill göra. Ja, ja, inget gick sönder och hem kom vi och jag kommer aldrig mera trava förbi den husknuten igen, i alla fall inte den närmaste veckan...

Uteridning

2011-09-16T16:56:00.000+02:00

Det är så roligt att äntligen få ha Tintin med på tur. Har honom i grimskaft tills vi kommer en bit från gården.

Sen släpps han och han får gå som han vill. Har börjat träna inkallning, visslar på ett speciellt sätt och han får lite pellets ur hand när han kommer.

Sen håller han sin plats hyfsat, mellan Obelix och Biten. Han tycker att det är så roligt att få komma ut, att han efter en timme i hagen kommer ensam till grinden och står och tittar uppfodrande på mig.

Rundan är 1 timme lång, vi skrittar bara och han går den med minst 1 dags annan lättare aktivitet emellan.

Raka vägen?

2011-09-14T16:30:00.001+02:00

Man ser helt plötsligt denna goa 3-åring på språng, hur gick det till? Gick det så snabbt? "Varför går det så snabbt för andra, men varför går det så långsamt för mig" kan man som utomstående betraktare fundera över. Och vad enkelt det verkar, snäll och hygglig, inga problem alls. Kan man tänka.

Men riktigt så enkelt som i reklamen, det är det aldrig. För att ta ett exempel:

När Tintin var iväg på unghästbete fick han en spark som resulterade i en spricka i skenbenet, som tyvärr inte upptäcktes där han var. Såg rent fördjävligt ut. Jag grinade som fasen och tänkte, nu är det kört, det där kommer han ju att slå i och ha besvär av. På kliniken sa man att det där kan man mejsla bort, finns vissa risker med det och jag kom fram till att inte bry mig om operationen. Ingela B sa: Det där växer han i, det kommer blir bra det där.

Och trot eller ej, 2 år senare har överbenet som bildades minskat avsevärt.

Ligger inte an mot senan och kommer inta att bekymra honom i framtiden.

Det var bara en lite parantes i ämnet: "Alla andra klantskallar åker minsann omkring på en räkmacka, men inte jag inte"

Aldrig felfri

2011-09-13T07:39:00.000+02:00

-Vill du ha kaffe?
-Nej, det är OK, (jag ska bara sitta här och titta, inte störa, inte irritera, jag kan titta bort om det känns bättre)

Nu var han väl ändå lite tjurig den där besiktingssnubben, här ska faan inga bilar gå igenom idag. Jag trodde att bilen skulle ramla ner, när han höll på och skakade och jag tänkte att hur ska jag ta mig hem? Måste man ta med sig alla delar på en gång, buss 677 går ju inte förbi här i Uppsalas utkant och jag som hade tänkt att hinna handla lite snabbt på vägen hem. Svindlande.

September

2011-09-09T12:45:00.000+02:00

-Varför får den där lilla fjärten extra käk? När jag...

bara får några äpplen??

Ja, man kan ju undra......

Millan bryr sig inte alls, hon kör sitt pass på step-up brädan,

det gäller att inte tappa formen och hon vill inte bli störd.

Närhet

2011-09-07T10:44:00.000+02:00

Vi två är som gjorda för varandra.

Edsbyritten

2011-09-05T09:08:00.000+02:00

Nu sitter jag här med en förkylning som jag visste var insatsen när jag fattade det enkla, och kanske kloka beslutet, att inte sätta på mig en till tröja då det återstod drygt 5 min till start. Olof och jag skrittade lite vid sidan av och jag drömde mig bort till den tid då allt var så enkelt, frös jag, satte jag på mig en tröja till. 5 min innan eller inte. Det gör man inte ostraffat på Obelix, om man inte är 22 år och odödlig.

Olof och jag hade en riktigt trevlig tur, vi galopperade ganska mycket, men travade lugnt nerför alla korta backar och skrittade nedför alla långa. Har man haft trubbel, får man backa. Hur långt?? Hur länge?? Ingen aning alls.

Fast just nu i denna stund backar jag tillbaka helt, kapitulerar en smula. Skakar av mig distansen för ett tag, jag blir så matt på att det är så o-enkelt. Svårt att göra rätt och tröttsamt att hantera en uppspelt Obelix. På ett eller annat sätt ska jag ta mig igenom ett år till med den där vita fluffiga, sen ska jag ut och visa Grammatic världen.

Obelix fick sina 1000 km och jag är glad att han är så fin att rida, även på tävling, och att denna uppstudsighet är fjäderlätt på hemmaplan, även om han har attityd. Men vi skiter i det nu, det räcker som det är. Jag kan inte bättre än så här.

Premiär

2011-09-02T07:46:00.001+02:00

Grammatic f-08 e.Croix de Guerre u.Gramma

En del saker är det bara att göra, för att ha det gjort. Hängde ett par gånger och sen var det bara att kravla sig upp, med Caroline som hjälpande hand. Så nu vet jag att det går. Han är en social och lättsam häst och nu ska vi ägna oss åt inlärning av grundläggande kommanon osv. på töm. Ha kul och ut på turer som handhäst/löshäst under hösten.

I 3 år har jag väntat utan att ha förväntningar, inte räknat med honom över huvud taget i framtiden. Men banne mig att han har fått en stor plats i mitt hjärta. Tack Annie, du lyckades med rätt mix!

Grammatic med sin uppfödare Annie Neumann

Hopp om hopp

2011-09-01T08:48:00.000+02:00

Erfarenheten säger mig att det kickar på att träna för instruktör, men den besegras (nästan) ständigt av den livslånga följeslagaren - latheten. Man är bekväm, har 1000 anledningar att inte. Allt från; det är för svårt, det är för långt, för sent, för dyrt .. för... och huvudargumentet; Det är ingen idé, jag blir inte bättre än så här.

I går hade jag sjukt mycket fjärillar i magen innan jag skulle åka till Bergtorp på kvällen och hoppa, och jag förstår egentligen inte varför, jag har ju varken något att leva upp till eller att bevisa. (det är dock utanför min "comfort zone")
Just det fenomentet är intressant, det har ändå bidragit till mina förfäders överlevnad och det gjorde ju jag med. Vi var bara två ekipage och jag hoppade mycket svårare hinder än jag hade planerat och det kickar verkligen på med skräckblandad förtjusning och som Ville sa om Obelix; Den där hästen kan du ha mycket roligt med.

Är man 47 behövs det inte mycket för att få kärringen på gott humör (men jag förstår att männen inte förstår logiken i den; Hur man kan bli så glad av något man gör nästan allt för att slippa)

Höst

2011-08-29T15:26:00.002+02:00

Sommaren rasslade på otroligt snabbt, dags att rycka upp sig lite. Vill komma igång med hoppningen igen, men det behöver vara lite lätt att fixa för att jag inte bara ska kasta mig in och sedan ramla ut igen. Någonstans har man sin ambitionsnivå från 20-årsålder kvar inombords, som man brutalt behöver anpassa det till andra slags tider, när man inte kan vara så ego hela tiden.

Och när nivån för lagom sänks, blir man nästan mörkrädd. Så efter att ha tittat på en hopplektion för en ny tränare, åkte jag hem och tjuvtränade lite hemma på ridbanan, så vi kommer över 70 cm igen utan att få hjärtklappning. Man lägger av sig snabbt...Brutalt snabbt.

Bossa

2011-08-20T17:05:00.000+02:00

Trots att man är vuxen och borde vara van vid att skapa sina egna förutsättningar, är det en grej som ofta ger mig en otroligt skön känsla och det är att jag gör precis, precis vad jag vill med hästarna. Är det astrist pissväder ute, kan jag ta in hästarna en natt, ge dem hö och låta dem torka upp. Även om det är augusti och ”betesperiod”. Jag kan ta ut dem på morgonen och lämna stallet som det är, omockat och med hö och torvspår på stallgången. Och fixa det när jag vill.

Trots att det är 11 år sedan jag var inackorderad/stod i kollektivstall är detta något som är så trivialt, men ändå så otroligt skönt. Slippa behöva rätta mig efter någon annans fyrkantiga (men ofta nödvändiga) regler, slippa vara så beroende av andras normer och den där känslan av vanmakt. Känna det obehagliga när ett nytillkommet "rätta in dig i ledet" stod på whiteboardtavlan eller de där 23 reglerna som begränsar glädjen.

Nej, på Mälby är det helt annorlunda. Superenkelt, vi behöver inga regler, för där är det är ju jag som bestämmer! !

Som vanligt

2011-08-16T10:34:00.000+02:00

Det händer inte så mycket, mer än det där vardagliga ni vet. Jag tappade lite delar till min svarta Volvo på E4:an och tänkte att nu kanske det är dags att ta över V70 och så får Micke åka någon liten bensinsnål folie-låda till jobbet. Min bil är som en gammal häst, jag pallar inte ta beslutet själv utan tittar med hundögon på bilmeckar-Micke på Gottröra macken och tänker att: Säg, säg att det är asmycket som ska göras, säg snällt –Mia, nu måste du släppa taget efter 36 000 mil.

Men det gör han inte, det är bara att byta någon del av avgassystemet. Den ser så fin ut. Faan säger jag och cyklar hem på farfars gamla cykel med halvtomma däck, eftersom Micke är i USA och hans bil som av en händelse står på en annan verkstad för service. Det är bara att köra på, vägra skaffa nya däck och köra till fälgarna skrapar i marken. Så får det bli.

Stäpp

2011-08-10T21:24:00.005+02:00

Det har varit grymt torrt, inget regn i Gottröra = inget bete. Hagarna har blivit stäppliknande, men Obelix är oförändrad. Mullig och go. Billig i drift. Kan bo i skogen.

Även billig att försäkra nu när jag efter ett års fegande, ändrat ännu en gång.
Från If 50' vet. vård, 40' i A1 (7500 kr/år)
till Folksam 100' vetvård och 5 000 kr i A1 (3500 kr) och nu har jag gjort den slutgiltiga justeringen:
Folksam Liv 5 000 kr, A6 vetvård 100' (kolik, buköppning, fraktur, sårskador och andra akuta händelser) vilket nu kostar drygt 1300 kr/år.
Istället för jag över 800 kr/månaden till ett speciellt hästkonto, ett eget försäkringskonto kan man säga, där jag nu har fått ihop 16 000 kr, vilket är en bra början.

Så kan man göra om man vågar ta risken. Viktigt är att komma ihåg är att ingen kan hindra min häst veterinärvård, bara jag betalar och frågan är bara om man ska betala dyrt för något man inte normalt använder (avliva en häst som inte är akut sjuk eller långvariga behandligar av icke akut art) eller tänka ett steg längre.

Jag hade nog inte gjort det om jag inte hade hästarna hemma på gården och kan påverka skaderisken mera än om den står i ett stort stall med många som hanterar hästarna dagligen.

Betet som tog slut? Vi har en mycket snäll bonde som arrenderar marken omkring och som låtit oss stängsla lite mera mark, så vi klarar oss. Man klarar sig alltid på ett eller annat sätt.

Teknik?

2011-08-02T21:49:00.003+02:00

Jag bestämde mig till slut för att kliva in i den nya världen, trots att jag tycker att de är stora som underarmar och inte är optimal med stallsvängen och köpte på Mickes inrådan en Samsung Galaxy S II.

Och visst, den är snabb att surfa med, fantastisk kamera, men nästan oduglig som telefon. Sämre täckning så här 900 meter från telemasten än den gamla mobilen, samtalen bryts, om man ens får kontakt med den som ringer. Hackar med det dyra headsetet (säljaren sa: om du köper den billigare modellen, kommer du bara tillbaka och är arg - jag ska säga att jag är djävligt förbannad ändå)

Om jag ligger därute i skogen med ett brutet ben kan jag inte ringa SOS, men jag kan ju alltid skicka ett sms med den exakta gps positionen och medan jag väntar kan jag ligga där och surfa och kanske tom hitta en app som gör att man kan skicka röksignaler.

Nä, vilken besvikelse. Jag slet ur sim-kortet och tryckte ner "telefonen" i askdjäveln och kommer att vara sur tills jag glömmer bort det och sen kommer jag vara sur igen när jag ska bokföra inköpet. Vilken dåre man kan vara!

Nytt perspektiv

2011-08-01T10:38:00.002+02:00

Irene har åkt till Budapest och hennes två araber, Dariim och unghästen Ninja här på Mälby för korttidsförvaring.

Hennes medryttare Maria som bor med man och två barn i stan har varit här i helgen och ridit med mig och det är riktigt upplyftande att höra det från hennes perspektiv:
-Tänk vad underbart, att bo så här på en gård, det måste vara helt fantastiskt att ha en alldeles egen häst, kunna umgås med den när man vill, bara kunna sadla på och rida rätt ut i skogen. Helt fantastiskt underbart, för det måste det ju bara vara.

- Jo, ja, det är underbart, och så får man tänka en liten stund och betrakta det med hennes ögon. Gör det du med, tänk på vad du har och var djävligt glad! (eller gör något åt det)

Tack Maria! Du får gärna komma hit igen!

Nära

2011-07-25T09:21:00.005+02:00

Helt sant, du vet hur jag varit nära att lägga ner, vi pratar 2-3 cm, inte mer. Jag brukar aldrig vara nervös, men jag blev så överraskad på morgonen när mackan höll på att åka upp igen, i ren reflex. Du vet, små händelser som passerar, men som ändå är så avgörande på något sätt.
Jag visste att idag på Rimboritten avgörs det. Helt idiotiskt egentligen, du vet ju att jag sagt att jag inte ska rida 5 mil, men ändå gör jag det.

Han var i alla fall satans fin på banan och Anna (veterinären) hade nog ingen aning om att det tålamodet hon visade, var det där som etsats sig fast hos mig. Folk man känner, som vet hur man tvivlar, men som handfast hjälper en att vända rätt när man likt skalbaggen ligger där på rygg och sprattlar förtvivlat.

Så många reflektioner och så mycket jag skulle vilja prata om, bara så här mellan dig och mig, men det får lägga sig först, jag vet inte om jag riktigt kan stå för det. Ibland känns det som om jag inombords är lite konflikträdd, inte gentimot dig direkt, utan mot mig själv. Hur skumt som helst.

Småpyssel

2011-07-20T17:40:00.003+02:00

I och med att alla distansprylar samlades på ett och samma ställe, var den blå boden överflödig. Den lever numera ett nytt liv hemma hos Emelie och är sadelkammare.

Det är annars ganska stilla på gården, man tar igen sig. Förbereder sig. Ibland känns det som om halva sommaren ägnas åt att förbereda sig inför vintern på något sätt.

Staketet till en av vinterhagarna sattes för 7 år sedan och med tiden spretar stolparna och tråden blir lägre för varje gång man bankar ner dem. Så jag har dratt upp stolp, rätat upp det som gått och satt i på nytt, flyttat upp isolatorer, bytt eltråd mot band.
En enda lång förberedelse...

Överraskning

2011-07-11T20:12:00.004+02:00

18 maj

11 juli

Man fattar inte, det händer mer än man tror på 2 månader med en 3-åring. Jag är villig att ta tillbaka allt, han går från stelbent och frånvarande till ett riktigt "kinderägg" (en glad överaskning och något att leka med!)

Solo

2011-07-11T13:18:00.003+02:00

Uppsalaritten är förbi.
Familjen är undanröjd, helt tomt på gården i en vecka.
Vad mer kan man tillägga?

Jag ska ladda med typ 14 st Felix och Findus och jobba precis så länge jag måste, sen ska jag hästa mig och goa i den totala stillheten och bara ägna mig åt eget kaos. En vecka helt själv på gården är det som skapar balans i familjelivet resten av året, då det egentligen är ganska obegripligt att jag lyckats leva familj så här länge. Men det är så mycket man inte fattar och det man trodde man fattade, verkar inte stämma i alla fall. Så strunt samma.

Nada

2011-06-29T12:48:00.002+02:00

Nu är det bra varmt, det går inte ens att föra över bilder till bloggen.

Hästarna står inne på dagarna, bromsarna är överdjävliga, jag stolpar i hettan och tycker att det är astrist att jag inte kan åka till Björkvik och titta + sälja grejer, det är en stor "helig" 50-årsfest på en båt i stan och Micke ska vara toastmaster.

Micke tyckte inte synd om mig, sa att jag kunde skicka någon ersättare. Till Björkvik? Nä, till festen. Ja, det skulle vara om man skickade en yngre slimmad brud med uttalade armuskler och välpumpade tuttar och så skulle Micke kunna säga att värst vad era frua ser hängiga ut, min fru skickade jag på en renovering till Polen, dyrt, men otroligt smidigt och verkligen värt pengarna...

... och så kunde jag få grotta mig som vanligt i klopperti-klopp och så skulle vi kunna mötas på hotellet i Stockholm och skåla för en ovanligt lyckad och trevlig helg!

Nä, så blir det inte. Det kanske är bra att ha en viss förankring i verkligheten, träffa vanliga människor som troligen varken gillar hästar eller bor på landet. Djävligt udda i min värld, det kan jag lova!

Hold on

2011-06-22T13:51:00.005+02:00

Hästarna var lite spoky när vi skulle sadla första morgonen i Tivedstorp. Själv är man ju skraj för att binda fast + komma loss = borta. Så vi står och håller i varsin kuse som inte vill stå still, och sånt kan göra mig rätt irriterad.
(Sedan Obelix fastnade med grimskaftet i plastluckan på transporten för något år sedan, har han varit lite smyg på att vara uppbunden i grimskaft utomhus)

Andra morgonen är det guldläge, de är lite mera softa och jag plockar fram den hederliga kohalsremmen som jag hade till Denver.

Vi börjar naturligtvis med Obelix, han tål det.

Jag satte panikhaken i ringen på väggen och knöt grimskaftet i halsringen. Obelix undrar vad i helvette som håller honom kvar, backar och gör ett försök till att sprattla, men kommer definitivt inte loss. Bryr sig aldrig om att försöka igen utan han står lungt och snällt och väntar.

Elettra gillar enligt Karin inte heller att vara uppbunden på vanligt vis, men även hon upptäcker att man sitter tokfast i halsremmen och inget otäckt händer. Så vi kunde låta en av dem sitta fast medans all packning lyftes på, smidigt och så enkelt.

På väg hem dag 1, ser Obelix en älg långt fram på vägen. Han trodde för en lång stund att det var distanstävling och att vi hade kommit ikapp ett ekipage ( i skritt.. aha..) och fick bråttom som attan att komma ikapp. Kan man annat än älska hästarna?

Sveg

2011-06-20T09:37:00.002+02:00

Vad hände egentligen i Sveg?

Obelix var stark och glad, men visade lätt hälta, efter 2 slingor över Överberg. Det skapar naturligtvis en frågeställning som inte är så angenäm, men angelägen.

Var det för tufft att trava nedför Överbergs grusvägar? Är han för tung i kroppen? Rider jag för fort för för den tunga kroppen? Så djävla taskigt, men svaret är entydigt och tveklöst ja. Även om man inte rider fort-fort, så dödar farten.

Så nu står jag på den stora röda pricken, slagit tärningen och får ta två steg tillbaka och där står det: Du får stå över 3 slag.

Så vad gör jag nu? Sätter ett kommatecken eller en punkt?

Det som gör att jag tvekar att sätta punkt är att Obelix är så otroligt glad ute på banorna, gemenskapen så stor och det är så kul och jag kan just inget annat.

Det hade varit lättare om man bara kunde skaka av sig och skylla på någon annan. Men för mig är det tungt att han visade hälta och vi får kanske hitta på något annat istället. Men vad?

Sanning eller myt?

2011-06-16T15:41:00.003+02:00

Det finns så många saker som man så gärna vill tro är sanna och man måste prova för att veta om det stämmer. En del dyrköpta, andra ganska simpla men tidskrävande.

Tex påståendet att hästar som är glada i hatten, blir coola av att gå 4 timmar skritt i 4 dagar. Sen vet dom liksom att det är bara å jobba och ja ni vet... man vill så gärna tro att det stämmer.

Obelix har varit cool senaste veckan (värmen? 11 mil skritt?) så idag skulle jag rida en runda, vi kan kalla det testrundan. Intressant timme ur rent studiesyfte. Hästen hasar sig fram i 20 minuter och jag tänker att det kommer aldrig att räcka i 8 mil i Sveg, hur ska det gå, hur ska det gå?

De nästföljande 20 minutrarna får han lite mera klipp i steget och jag tänker, att det räcker nog i alla fall.

De sista 20 minutrarna börjar det pysa över, han kan inte gå med ett ben i marken, utan börjar sväva.

Således: MYT! Det funkar inte alls att skritta långpass i 4 dagar i rad om syftet är att få hästen cool. (men det var faan så kul i alla fall.)

Fortsättning på långritt fortsätter, har bara inte haft tid.

Tivedstorp

2011-06-07T15:44:00.006+02:00

Vi hade valt att lägga upp ridningen efter eget behov och det kunde vi göra först när vi fick de detaljerade kartorna på plats. Vi skulle ha 3 övernattningar med helpension på Tivedstorp och 2 riddagar som utgick därifrån.

Man behöver nästan en testdag innan man vet terrängen,hastigheten och uthålligheten och kan lägga resterande turer. Vi kom fram till att det var lättridet i skritt, genomsnittlig ridtid 5 km/h och att vi hade lust med ungefär ungefär 6 timmar + pauser.

När det var dags att förtära lunchpaketet och medhavd vin i plastflaska halade vi fram elband som jag hade tagit med. (Det visade sig vara för lite, så vi fick låna med oss lite mera de andra dagarna)

Första dan är man ju inte så himla kaxig, för man har ju ingen större lust att leta hästar i de storskogarna, typ 1000 gånger större än A9-skogen och kommer de lös lär de väl knappast hitta till en trädgård. (Fast vi hade tappert tejpat lite silvertejp på tränsen och kladdat på mobilnumrena. .. - typ ingen teckning och inte en käft på hela dagen och det var ändå på vägar!)

Jag tror vi slaskade i oss vinet och maten på en kvart, vi behöll sadlarna på, lite scary alltihopa. Kan man verkligen göra allt man gör med franska/spanska turridningshästar, med 2 lättflyktiga varelser från Uppland utan att det slutar i kaos? ??

Skritt-semester

2011-06-06T15:11:00.003+02:00

Nu är vi hemma igen efter en "disk-rensning" i Tiveden. Det är otroligt avkopplande att skritta fram i lugn och ro, timme efter timme. Uppåt, neråt, framåt och tillbaka.

När vi åkte hemåt var vi rätt nöjda och vi hade skrittat sammanlagt 11 mil på 4 dagar med kanonväder. Inga bromsar och inget regn. Underbart att få tillbringa så många timmar med sin vän och sin häst, min fantastiska trail-häst som är som en pansarvagn i naturen!

Toppar och dalar

2011-05-29T08:10:00.002+02:00

Det tog faktiskt ett par dagar innan händelserna på A9-ritten bleknade, men det gav upphov till att jag tog tag i en del annat. Konstigt att någon oförutsätt resulterar i att det som man vetat att jag borde ta tag i, verkligen gjordes. Man är märkligt funtad.

Caroline och jag har varit iväg på ridsemester i 3 år i Spanien och Frankrike, nu får det bli nära i Närke. Caroline har fått låna Elettra av Karin och vi ska ägna några dagar åt Ridleden i Tiveden. Ses vi inte där, så ses vi väl här.

Äventyr

2011-05-22T19:20:00.005+02:00

A9-ritten 22 april 2011. Vackert väder. Micke går en sväng med Obelix.

Klockan 7.30 Bangenomgången börjar.

Klockan 7.35 ringer Micke och frågar vad man gör när hästen har dragit iväg.. Jag tror de är på området. De är de inte. Obbe borta, helt borta. Att leta efter spår är lönlöst, då det var tävling även under gårdagen.

Obbe i skogen

En mängd snälla människor engarerar sig (1000 TACK!!), vi kör till synes planlöst runt. Obbe, Obbe, var är du? Hur tänkte du egentligen? Jag hittar spår på en liten skogsväg som går mot ett villaområde, en stock blockerade och spåren försvann.

Klockan 8.30 Starten går och jag är lika rädd för att Obelix är skadad i skogen, som att han ska fara ur skogen och hamna i klungan och orsaka kaos.

Klockan 8.38 är han hittad via Polisen. Står i en trädgård, strax bortom skogen där spåren tog slut. Fastbunden. I ett träd med en lång dubbel båtlina utan ett svettigt hårstrå och han lär vara de fantastiska pensionärernas favoritämne vid kafferepet en vecka framåt. Han måste ha fått i sig några giftiga tulpaner deras trädgård.

Eller har jag bara orimliga förväntningar?

Ty, vi vandrade tillbaka och kom fram 8.00 och vi fick ändå starta 5 milen och han var så satans stark och fin på banan och första grind gick an, men efter en snabb ritt och en målspurt utan dess like (vad faan gör man, ropar ptroo?) går vi in när han är stadig på 56 och så har han mage att blir stökig och åker ut på 64.

Är det att bli förvånad när jag en gång för alla bestämt mig för att inte rida 50 km just för att den stora vackra ligger i gränslandet. Not.

Jag är i detta nu så evinnerligt matt på att jag inte kan mer än jag kan, att jag är så jäkla dum, att jag inte fixar en underbar men stökig häst, att jag har bestämt mig för att hålla tyst i en vecka, för att förhindra att jag säger eller gör något jag kommer att få ångra. Jag ska inte bestämma mig för någonting. Inte nu. Bara vara djävligt tyst.

Göra hur?

2011-05-19T09:45:00.005+02:00

I tisdags var jag med grabben på orienteringstävling och jag kände direkt hur de som ska starta sin första PP/CR säkert känner.
Alla omkring tycks veta hur det går till (utlämning av brickor/anmälan, var ligger starten? Va, får man inte kolla på kartan innan??) och en ungdomsledare förklarade.

I väntan på start:
W är otålig som en häst -Hur många minuter är det kvar? och man gör sina halvhalter, förklarar att det är 4 min kvar. Lugn, bara lugn min vän.

Start: Pip. Man får gå in i ett tält och stå och vänta i en minut. Men hallå, vilken av kartorna (det ligger typ 8 olika) Sen pip, hämta kartan och 1 min. på sig att titta på kartan och sen ska man stämpla ut. Och iväg, alla har olika banor och rusar åt olika håll, de vet vart de ska. Inte vi. Vi måste kolla ordentligt på kartan.

Så enkelt för den som vet, så klurigt när man inte är säker.

Det var i alla fall kul, 2,3 km med 5 kontroller. Om jag någon gång tar mig ur lat-träsket, skulle jag som älskar kartor faktiskt kunna ägna mig åt orientering. Trevligt folk och tar bara en kväll i anspråk.

O-spring

2011-05-18T14:50:00.005+02:00

Är man lite låg är det bara att släppa ut hästarna på ridbanan, man blir glad av att de dem röra sig.

Grammatic hoppas jag kommer att bli den som förvånar alla genom att bli kraftfull och vild, som man kommer att säga: - Ja, det trodde vi aldrig om honom när vi såg honom som unghäst. Är det verkligen samma häst?

Och då ska jag säga: -Ja, det händer verkligen mycket med dom mellan 3 och 6 år, han är verkligen "wild and crazy" nuförtiden.

Nu står han mest och betraktar vad som händer omkring honom, lite Nalle Puh. Ingen stress, inget oväntat, ingen show. Den får storebror stå för.

En gemensam galopp lyckades de med i alla fall. ..

Från loge till lokal

2011-05-16T07:58:00.004+02:00

Nu är vi inne på upploppet med logen. Snickarna har gjorde allt det viktiga jobbet i vintras och jag har spacklat, målat och tillsammans med min pappa (som även ritade byggnaden 2003) slipat och lackat golvet.

Faktum är att jag tycker att det är roligt att få lära mig något nytt, har alltid velat bli som han. Allmänt kunnig. Själv är jag mest allmänt okunnig och en sån som inte fattar vilket jobb det är, med vad det nu är. Allt är så tidskrävande på något sätt.

Tex. få ner internet + telefon nerför backen. Dra 100 meter kabel genom rör nedlagda för 7 år sedan. Tog nästan hela helgen. Nu ligger kablarna i rören och ska kopplas in. Elen ska kopplas in, man ska bestämma var dosorna ska sitta och var man ska ha lampor. Och så ska man vänta på elektriker nr 2, då nr 1 lovat komma, men är utom all kontoll.

Jag blir nog kvar i gamla kontoret ett tag till... men håll med om att det blivit fint för att vara en loge!

Okunnig idiot

2011-05-09T13:09:00.004+02:00

Min nya lokal har fått en dörr, den är blå och jättefin och behöver ett lås.

Jag åker till en låssmed och ber att få köpa ett lås. Det är fredag och 45 min innan stägningsdags. Han börjar ställa en massa frågor och jag kan inte svara på en enda annat än att dörren är blå och kommer från Bor.

Jag såg att han hade samma tankar om mig som om Nisse Roth hade gått in i hästaffären och bett att få köpa en sadel.

- Vad ska ha för sadel (lås) ?
- En man kan rida med så klart (ett lås som man kan låsa)

- Hm. Vad har du för häst? (dörr)
- Normalstor, ungefär så här tjock.

- Vad är det för bomvidd du behöver? (låsinsats)
- ????

osv....

Och man bara ger upp, ska det vara så noga? Ge hit ett djävla lås-helvete, tänker man, och ta betalt och ha en trevlig helg du med!

Boostring

2011-05-04T09:09:00.007+02:00

Caroline saknar sin tid med lånehästen Hero, hon har ridit tråk-pass i vinter och tappat gnistan för ridning.

Och så kan man ju inte ha det, det fattar ju vem som helst, det är ju en enorm förlust! Hon behöver galoppera och pumpa upp endorfinet lite, så operation Boostring har inletts.

Efter lite trav: Medel-glad

Efter galopp å hopp: Jätteglad!

Skrammel

2011-05-02T17:38:00.003+02:00

Grammatic har gått med jämnåriga hos Ingela i ett år, men nu är han hemma igen på Mälby. Jag har sett fram emot att börja att jobba lite med honom. Löshoppa, tömköra, sadeltämja osv.

Men han är så ranglig och nästan lite bortanför, inte som en vild unghäst som gått på lösdrift i ett år. Samma känsla som jag hade med Isolde 1995 då hon var 3 år, jag hade inga höga tankar om henne och hon fick länge kämpa sig upp på förstaplatsen. Bevisa att hur väl hon förtjänade det.

Mätte honom med vattenpass och träregel, 158 cm i mankhöjd. Bara att ställa i skogen ett år, han kommer att behöva tid, det förstår jag det. Passade på att mäta Obelix, han var 160 när han kom hit som 6-åring och nu som 10 åring är han 162 med slitna skor. Förvånad att de kan växa så länge och helt sjuk att ha Obelix på näthinnan när lillebrorsan anländer. Helt sjukt orättvist.

Och helt sjukt att skriva om det här, fattar inte varför jag gör det, man ska bara säga;
- Åh! Han är så fin.
- Var han är? Ja, jag vet inte riktigt, han går någonstans i en av hagarna, jag minns inte riktigt i vilket. Vi kan väl ta en fika istället, de hade nybakta bullar på ICA, med massa pärlsocker, vill du se?

Kvalning

2011-04-29T18:18:00.002+02:00

För att kvala in i ligan på Mälby krävs vissa kriterier.
Skimmel är ett. Arab är ett annat. Och är man inte arab utan New Forest ponny, räcker det under övergångsperioden att skuggan ser ut som en arab...

Beslut avseende 2012 är ännu inte fattat, men det lutar åt att att de som före år 2010 ägs av en person som ägde eller äger en Volvo kommer att besitta sin plats i ligan. Fattade beslut går inte att återkalla, utan reglerna kan komma att skrivas om så att det passar beslutsfattarens rådande partiska tyckande.

Snårigt

2011-04-26T08:01:00.004+02:00

Kan det bli bättre än så här? Sol och behagligt väder.

Resumé: Spacklar som en dåre, river och sliter i rabatter, slår i stolp, spänner elband, osv. Det är härligt att bo på landet....

Obelix kändes så fin på Sämsholm att jag inte bryr mig om att träna, vi bara softar med långskritt och stigletarturer. Han möljer fram som en stridsvagn, ignorerar det som jag är van vid att hästar normalt bromsar inför och bara tuggar sig igenom terrängen.

Man blir den häst man har. Jag älskar att rida i terrängen...

Detaljer

2011-04-20T11:17:00.003+02:00

Det finns alltid saker att jobba med.

Obelix tex. är högersvag. Hans grundtempo i vänster galopp är något högre än höger galopp och får han välja själv fattar han gärna höger galopp. På Rönningeritten var det väldigt tydligt, det var en ritt i lägre tempo och han gick mestadels i front. På sista slingan tyckte han att höger galopp var fullt tillräckligt. Man undrar naturligtvis om något är fel.

Det var det just inte, annat än marginellt muskulärt, han fick massage och Biolight och jag fick tipset att använda en viktmanchett på höger bak när vi var ute och tog skrittrundan, för att få honom att jobba lite mera med det benet.

Jenny har även hjälpt mig med övningar jag kan göra på ridbanan i form av öppna och sluta för att aktivera bakkärran så att han blir ännu mera liksidig.

På Sämsholmsritten kändes han fin, det passade honom att få gå lite snabbare (14,4) än Rönningen (11,2) och ända in i mål fattade han vänster galopp när jag bad om det. Så även små detaljer kan vara stora segrar (i jakten på den hållbara hästen)!

Sämsholm

2011-04-18T13:10:00.002+02:00

Det är roligt att rida en ritt man aldrig har varit på förut, Sämsholm var välarrangerat och mycket fin bana. Dit åker vi gärna igen! Caroline och Ullis var toppengroomar, C fotade.

Men jag säger bara; Shit, vad lång tid det tar att få en häst stark från hov till öra och få med skallen. Min träning av Obelix har visseligen inte varit 100% fokuserad på distans, men ändå. Från 0-konditon till stark som en oxe med driv bakifrån hela vägen banan runt och det på en 8:a. Vi är ju bara halvvägs av, kanske inte mina mål, men av max.

Man tycker ju att det är "bara att"...

Jag har haft roligt mest hela tiden, men kippar lite efter andan att göra det igen. Alla timmarna innan jag står med unghästen som kanske vill kasta sig ut på sista slingan och bara ber om mer. Men skit i det nu din gamla häxa, luta dig tillbaka i sadeln och go with the flow!!!

Comfort Zone

2011-04-11T10:51:00.003+02:00

Äntligen är det enkelt att åka iväg och rida på nya vägar, inga isgator eller annat snöhelvete! Som jag har längtat..

I lördags åkte vi 25 min norrut och red på fina böljande skogsvägar (som Olof gärna skulle vilja få in på Fjällnoraritten). Olof, Stefan, jag och Iréne på Obelix halvbrorsa Dariim. Vi hade inget annat syfte än medeltempo och medellångt (drygt 2 mil) och jag njuter av att inte vara slav under träningsschema, utan bara galoppera fram och känna att våren är här.

Det intressanta var att vi alla mer eller mindre får jobba med att kliva ur "the comfort zone", oavsett om det är att rida först, galoppera längre än man är van vid i ett tempo man kanske inte just då skulle välja själv, rida sist på en laddad häst osv. Allt under kontrollerade förhållanden som ändå gör det hela till en trevlig träning. Fasen vad jag älskar dessa turer!

Finland

2011-04-05T14:58:00.003+02:00

Det var rätt mycket mera vinter i Finland, men vad annat kan man vänta sig? Man lät 16 och 12 mil starta samtidigt, vilket då utgjorde ett startfält på hela 4 ekipage...

Ryttarna red tillsammans och höll ett friskt tempo på drygt 18 km/h, Gwarant var väldigt fin men var stel i reinspektion efter 12 mil. Det är bara att åka hem och träna mera.

Jag tycker att det är lärorikt att vara groom, i synnerhet när ryttarna är målmedvetna och de praktiska detaljerna är viktiga. Framförallt är det så förbannat nyttigt att stå i grinden och ta emot en häst som ska visas på minimal tid. Det ger en hel del att fundera på vad man kan förbättra för sina egna groomar, hur man ska kunna underlätta för dem att göra ett bra jobb.

16 milshästarna stod inne i stora stallet, medan de andra stallades upp i ganska små mobila boxar. Det var guld värt att kunna gå in med hästen i stallet i pauserna och ta hand om dem i värmen, när det var kallt och grådaskigt ute.

Post-Ride

2011-03-31T09:12:00.005+02:00

Hur kul det än är att rida, så ser man fram emot att få lite ledigt efter en ritt... det är som en alldeles egen liten belöning.

Men jag vet inte hur jag ska hålla glada Obelix på mattan, det kryper i honom på kvällarna. Jag packar och far i luften, över vattnet till Finland, för att grooma Ella i helgen, stallgänget hjälps åt med hästarna och antingen får jag repa ihop den vita fluffiga och knyta honom med dubbla knutar i stallgallret eller så får han gå i egen hage tills jag är hemma igen.

Mamma betalar, mamma bestämmer...

Rönningeritten

2011-03-27T18:58:00.010+02:00

Stefan och Biten skulle debutera på 8 mil och jag som tänkt rida 5 mil , tog mitt ansvar som stallchef och gjorde honom sällskap. (Fast egentligen pågick det stora slaget om jag har blitt "kärring" eller inte, man har på något sätt otroligt många anledningar till att inte rida 8 mil i mars, eller starta överhuvud taget... Det är för kallt, för hårt underlag, för tidigt på säsongen osv. )

Man får balansera på mer än ett sätt. Och det som är viktigast för mig är att inte tappa bort det roliga i det hela, inte göra det bara för att.. jag borde, eller för att jag tror att jag borde. Utan för att jag vill. (Det finns minst 1 därute som hajjar vad jag menar)

Jag hade kul, det gick enkelt och Obelix var väldigt glad och radarparet Stefan/Biten gjorde en bra debut, medan stallkamrat Olof/Vient kom 2:a i 5 milen.

Fast jag vet inte om jag förlåtit Biten för att han bet bort Obelix fina röda svansrosett mitt framför Maria Hagmans infart. Typiskt Biten som ska på allt.

(Anne fotade)

Lunch-hoppning

2011-03-24T12:50:00.005+01:00

Anne och jag smet från våra jobb en stund och möttes på ridbanan för lite löshoppning, det är underbart att se hästarna röra sig fritt, värsta endorfinkicken!

Pyssel

2011-03-23T12:02:00.004+01:00

Obelix fick ärva Isoldes hinkar, kändes bra att ha henne med som stöd på tävling. Nu är de dock ganska muggiga och vi får vända blad och klara oss själva.

Här i dekal-landet är det svårt att låta bli att sätta självhäftande på hinkar, nu har vi ett litet startkit.

Hade två hinkar från Krafft som jag klistrade över loggan på. (en tror jag faktiskt egentligen är Addis som jag tog med hem efter Distansgalan förra året...)

Fast den här gula hinken är egentligen inte så praktisk att ha två av, när de sitter samman kan man inte lyfta handtaget. Och man vill ju att den största hinken ska kunna lyftas och få med de mindre på samma gång, när man asar grejerna från bilen/transporten.

Någon som hittat den ultimata grind-hinken???
.

Hopp

2011-03-16T20:42:00.002+01:00

En ridbana behöver hinder och broschyren från Safety-System är nästan sönderbläddrad. Man skenar iväg, vill så gärna ha, måste få drömma lite.
Man kan bygga själv till lägre pris, men jag känner mig själv alltför väl.

Det ska vara enkelt att använda - de är lätta och jag är bekväm.
Det ska kunna ligga kvar ute på banan - jag är lat och glömsk.

Micke var väl inte helt övertygad, så jag bytte ut lite vulgo-guld mot ett startpaket med 6 stöd och 8 bommar, resten får vi snickra själva tror jag. Vi är ju inga stjärnämnen någon av oss och de hinder vi bygger är väl så låga att man kan få ut minst 8 hinder av 8 bommar om man tar hjälp av några tomburkar där man saknar hinderstöd ;) En hel bana!

Annat är det när man löshoppar, då minsann finns inga gränser för vad man får sin häst att göra och tänk, de gör det bra mycket bättre och högre än när man är uppsutten med darr på rösten. De är bra fantastiska våra hästar, alla spektakel de ställer upp på. Heder åt hästarna!

Otydligt

2011-03-15T17:15:00.004+01:00

Man har sina hang-up´s, är det inte så? En grej jag har bestämt mig för är att Obelix inte längre har hög puls och att det är 60 som pulsgräns på Rönninge 50 km inte kommer att ha någon betydelse.

En annan grej är att man kan bli så nojjig på att känna på benen, leta efter skador och misstro det man gör och tänka på det man borde göra (åka till klinik och be dem kavla ut hästen i en smal remsa och belysa med infrarött.) Leta nogrannare...ja ni vet.

Var inte rädd, jag ska inte be er berätta era hang-up´s. För det gör man inte. Berättar alltså. Man bara skriver, för ser man ingen, finns där ingen och då har man egentligen inte gjort det.

Planering

2011-03-13T17:47:00.004+01:00

Nu när Anne och Stefan har blivit småhundsföräldrar så får vi dela upp oss när vi rider och den här helgen har Anne och jag haft två riktigt fina riddagar, även om underlaget är mittimellan nu.

Lördag åkte vi till grusvägarna inpå Lovisedalsritten och de var bitvis härligt mjuka och bitvis isiga men vi i fick våra 2 x 20 min galopp på två tama hästar.

Idag red vi i skogen och joggade på stigar och även där är det också mittimellan, delvis isigt, delvis perfekt, men även en del där det blev tungt när de trampade igenom snöpacket.

Förra året hade jag som ett sabbatsår från tävlandet och det gjorde gott att kasta prestationen över axeln och släppa fram lusten att rida. I år ska jag försöka att ha lite mera framförhållning och har därför uppdaterat min packlista redan nu.
Hur detaljerade är era packlistor?

Här är min (doc går att öppna och ändra och göra egen)
http://www.dekaltext.com/tavlingsutrustning.pdf
http://www.dekaltext.com/tavlingsutrustning.doc

Ibland undrar jag om det ändå inte är lite patetiskt att jag sitter här och lägger ut en packlista, som om någon skulle bry sig ?
(Ge oss Marias packlista, inte någon wannabe´s lista. Men sorry, en ryttare som Maria hinner nog inte det, hon är fullt upptagen med att träna.. Jag som hinner blogga, blir just aldrig mer än en wannabe ;)

Med, inte mot

2011-03-10T19:32:00.002+01:00

Ni där ute har säkert full koll på era hästar, men det har inte jag...

Obelix är alltid tokglad i att gå hemåt och då i synnerhet om vi inte har sällskap och han studsar, stånkar och laddar, försöker komma så snabbt som möjligt hemåt.
Jag har försökt en massa olika trix, att hemåt inte är hemåt utan en vända till, funderat på att binda upp honom i skogen och låta honom stå där några timmar osv.

Nu har jag hittat sättet att dämpa honom:
När han börjar sina cirkuskonster i skogen, ställer jag honom ordentligt i stigens riktning, så att jag ser näsborren. (ingen tokställning, men tillräckligt obekvämt på en stig) Halvlång tygel, inget stöd på yttertygeln. När stigen svänger igen, skiftar jag och ställer åt andra hållet, formar honom runt innerskänkeln.
Efter ett tag taggar han ner och jag kan ändra till svag ställning och stöd på yttertygeln. Efter några sidbyten brukar han sträcka sig framåt nedåt och slappnar av på lång tygel.

Jag brukar få upprepa procceduren några gånger, men faktum är att det fungerar för oss i skogen.
(Men som veterinär Daniel sa på Distansgalan angående mjölksyrenivån i backe; "Det är inte direkt överförbart på plan mark". Så man ska inte tro att man har kontroll där (träningsritt med 8 hästar) bara för att man har det här..)

Rammel

2011-03-09T15:31:00.003+01:00

Rammel 1:

När vi satt på Distansgalan fick jag ett SMS av Caroline. Hon och Obelix hade snubblat ikull nere i dalgången (isigt) och glidit 4-5 meter innan Obelix kom upp igen, med Caroline mörbultad bredvid.

Då tänker man; Ja, ja. Shit happens, nu har han säkert sträckt sig/fläkt sig och det var väl tur att man inte planlagt säsongen utan får sitta här bland vänner och låtsas som om Caroline hade pratat om någon annan, någon som jag inte känner. Och då får jag väl blåsa liv i den lilla 3-åringen jag har och något finns det väl alltid att göra, plantera blommor eller så.

Han såg ut som vanligt när jag kom hem. Men det gör de oftast. Allt ont ligger liksom innuti, sån't man inte ser sådär direkt utan måste putta in i ett mörkt rum med röntgenutrustning för att se, eller köra genom en scanner.

På måndagen tog jag ut honom på en lugn tur i blåsten för att känna efter hur det stod till. Jag märkte ganska snabbt att den vita fluffiga kroppen hade på något sätt förblivit intakt och han hade klarat ramlet bra. Gott.

Rammel 2:
Idag sken solen och stigarna var härliga i skogen, plötsligt flög det upp ett rådjur när vi travade fram på den snirkliga stigen och då var det min tur att ramla. Det är ju helt fantastiskt att någon så stor som jag, kan ramla av så snabbt och enkelt, jag skulle ge rätt fett för att se det i slow motion.

Obelix for iväg bortåt 20 meter, stannade förvånat till och kom sedan travande tillbaka till mig. Jag smälter och förlåter honom allt, för ingenting hände, ingen såg det och jag erkänner aldrig!

Puls igen

2011-03-01T10:21:00.004+01:00

.
Puls är som sagt intressant. Häromdagen körde vi (Olof & jag) lite galoppintervaller på en skogsväg i brist på annat, den skogsvägen var det bästa vi hittade i underlagsväg och den var fin att galoppa på i lugnt tempo (2,5 km lång - ca 9 min.)

Vi galopperade i bredd och Obelix låg hela tiden lägre än Vient i arbete, runt 120 mot Vients 130-135. Vient skuttade, pullande och jobbade mer än nödvändigt. Obelix gick lugnt, gjorde precis vad som krävdes, men med eget driv.

Vi skrittade några minuter innan vi gjorde en ny intervall. Obelix dippade snabbt, Vient var långsammare. 3 vändor sedan hem i skritt genom skogen (ca 25 min). Obelix låg hela tiden ca 10 - 12 slag lägre i puls.

Innanför stalldörren har Obelix utan kemiska preparat 46 slag/min, Vient ligger hela tiden högre för att sedan tvärdyka till 43 slag/min.

Så vad är "bäst"?
En häst som arbetar lugnt utan att ryka, med, ett vad ska man säga, ett medelhjärta? Eller en som är som en iller med högre arbetspuls, men med en bra mycket bättre pump vid återhämtning? (Vient klår Obelix i grindarna med halva hästlängder)
Vad vet jag? Ju mer jag håller på desto mer infallsvinklar får man. Intressant är det i alla fall.
.

Snart säsongsstart!

2011-02-27T19:49:00.005+01:00

Nu har jag hållt på med det här i så många år att jag tycker att det är dags att jag delar med mig av det jag vet om prylar och kanske en och annan är intresserad av vad jag föredrar och varför. Den här bloggen är av det mera lokala slaget och därför drar jag igång en parallell som berör just PRYLAR!

Då det är mycket om en del prylar, kommer jag att dela upp dem och lägga i olika kategorier. Naturligtvis är det intressant om du har någon synpunkt/erfarenhet som kan ge mervärde. Jag är bara regent i mitt eget rike här på Mälby.

Välkommen till http://pryl-bloggen.blogspot.com/
.

Drömhobby

2011-02-24T10:46:00.004+01:00

.Plast-Obelix

Kung Bore vägrar släppa sitt tag. Det är en massa extra jobb med hästarna och mindre extra roligt.

Och ändå så ser man lite då och då riktigt fina hästar som är till salu som lockar och pockar, hur konstigt som helst.
.
Det enklaste vore ändå att leva drömmen ut i ett dröm stall. Då skulle jag handplocka de finaste med de mest utsökta blodslinjer man kan tänka sig och de skulle vara hur perfekta som helst. Träna dem på bästa sätt och planera tävlingssäsongen i minsta detalj, ty de virituella får inga skador. De är bara så fantastiskt vackra och underbara och tar ingen tid och svett i anspråk...

Vilka hästar skulle du plocka in i ditt virituella stall?
.

Test: CoolBack Endurance Trippel

2011-02-21T10:36:00.005+01:00

Två dagar i veckan tar jag långlunch och "testrider produkter". I förra veckan testade jag CoolBack Endurance Trippel, har bara använt standard padden som är bra eftersom den är lätt att tvätta. Jag gillar inte stora otympliga saker som inte går in i en vanlig maskin, det ska vara lätt att hålla grejerna rena.

(Trippeln fick dock plats bra, tvättade den innan första användningen för att få bort den lite stickiga känslan.)
.

Summa: Den är betydligt tjockare, känns mer än det extra lagret som den ska innehålla. Tyckte att sadeln hamnade lite ovanpå på glid (jag vill gärna dra mig åt höger) men jag antar att den trycks ihop lite med regelbunden användning och blir perfekt till Podiumsadeln.

Padden är bara trippel på den delen som ligger under sätet, inte längs med sidorna. Hade den varit det, hade den blivit för tjock för min bekvämlighet.

Fick en känsla av att Obelix gillade den.

Pulsera

2011-02-15T09:49:00.004+01:00

.
Obelix är en häst med sämre pulsvärden än de andra små vesslorna i stallet. Jobbar med bra värden, men de andra dippar snabbare.

Vilopulsen hemma i stallet har dock sänkts på 3,5 år

från 41 slag/min

till dagens 36 slag/min.

Nu kan jag ju inte dra några slutsatser av vad det här får för konsekvenser på en tävling, annat än att man ska akta sig för att vara alltför snabb med att belägga en häst med "inte tillräckligt bra" egenskaper.

Inte heller som när man ser en annons på en fin häst, alla egenskaper man snabbt ger den utan att ha sett den på riktigt. Drömmarnas egenskaper.

Tiden brukar göra att det som kan vara mindre bra, är något man ändå kan göra något åt, även om det inte var så lätt som i drömmen.

Avgrävda vägar

2011-02-13T20:43:00.004+01:00

I helgen övergick långskritt äntligen till trav. Som jag har längtat efter att kunna trava en längre sträcka än en liten stund. Plötsligt kommer vi rätt långt på samma tid. Vi passar på att rida på vägar vi vanliga fall inte nyttjar så mycket, snön gör att asfalten komfortabel och hästarna trivs.

Längs denna runda rider vi över länsgränsen där man, i ursinne över vem som ska stå för kostnaderna för underhåll av vägen, helt sonika grävt av den så att ingen ska kunna passera med en bil! Och på detta vis skapat långa körvägar för dom som bor i dessa (tidigare) sommarstugeområdena som numera mest är permanetboende.

På bilden ovan rider vi tillbaka över länsgränsen på ett annat ställe. Även där har man helt enkelt kapat vägen och nu återstår ett suspekt dike som behövde undersökas....

Skottning

2011-02-08T17:18:00.006+01:00

I helgen hjälptes vi åt att skotta spåret på ridbanan, mest snö var det på den norra långsidan av ridbanan, den åt söder är ett lager is och lite snö ovanpå, sanden under är inte direkt genomfrusen.

William hade vinterkräksjukan i helgen och är hemma 2 dar från skolan, Micke är i Turin och ska det ridas får jag göra det på dan och idag var ridbanan det enda alternativet.

3 varv i skritt och sen laddar Obelix och far iväg på kortsidan längst bort som en oljad blixt och börjar bocka. Jag hatar verkligen den där egenskapen. (som jag med största sannorlikhet kommer sakna om 15 år.) Instinktivt vill jag hänga i tyglarna och bara hålla i mig, han får en enorm kraft och krullar ihop sig, och jag tycker att det är obehagligt. Ellas ord ekar i mitt huvud: Du kan inte bromsa dig ur det där!

Så idag testade jag något nytt med förvånansvärt bra resultat: När han drog iväg satt jag ner i sadeln och höjde händerna till brösthöjd och bara drev på. Följden blev att han höjde huvudet och sänkte ryggen och då blev omöjligt att både dra iväg och att bocka. 6 gånger försökte han och sen gav han upp. (Libbytyglarna var suvveräna tillsammas med tunna handskar)

Sen var han så trevlig och fin... att jag inte tänkt på detta förut? (Rädsla såklart)

(Att använda enbart fyrkantsspåret: Jag travade med halter, ryggningar och trav igen. Galoppfattningar och avsaktningar. Galopp på långsidorna som kortades upp på kortsidorna.)

Galen

2011-02-06T21:38:00.002+01:00

Det här gör mig galen:
1. Linjen med omvärlden via Telia är oförklarligt som anno 1999 med 56 KB när man tankar upp filer = mer eller mindre död.
2. Hemsidan är fucked-up pga ovanstående
3. Av någon rutten anledning har alla mail till info@distansritt.nu stannat på servern mellan 12/1 och 6/2. Jag ber om ursäkt för detta! Tar på mig hela ansvaret, men erkänner aldrig att det kan vara mitt fel!

Det som inte gör mig galen är Obelix, men han blev nog lite galen på mig som klättrade utan åtdragen sadelgjord och utan förbygel. Här börjar sadeln glida bakåt... och missnöjet börjar synas tydligt;) Amatör!

Caroline följde med och fotade idag när vi var i sandtaget på Lovisedal. Anne/Millan, Stefan/Biten och Ingela/Dijanah
.

Kul eller kul?

2011-02-03T13:37:00.002+01:00

I mål efter 16 mil i Sveg 2002

Har tänkt en del på nu och det som var då, och när jag tänker tillbaka på åren Isolde och jag tävlade ihop, så var det något vi gjorde för att det var så kul och så enkelt, utan större ambitioner. Man kunde alltid välja väg senare om man kände att man ville göra en satsning.

Nu känns det som om man måste bestämma sig redan innan, vilken väg man ska gå. För om man inte gör det på rätt sätt, måste man göra det en gång till. Man ska åka extra långt, betala extra mycket och uppnå någon slagts extra status, än om man tänker sig att bara testa 12 mil för att se om det är något man vill göra igen mera seriöst.

Och eftersom det är sådan status att rida stjärnritter, vill ingen vara medioker och starta en vanlig 12:a, för det ger inte samma status och är i "onödan" om man ändå inte får sina pling-plong för det. Och följden blir att de som arrangeras, ställs in.

Jag tycker att systemet med kvalificeringar är bra, men det blir så allvarligt, kostsamt och uppstyrt, när man bara vill ha kul och inte nödvändigtvis måste vara en stjärna bland alla andra stjärnor.
.

Ledigt

2011-02-02T08:47:00.004+01:00

En vecka med sovmorgon, frukostbuffé och total avsaknad av vardagliga händelser gör gott.
Caroline har varit stallchef och ridit.
.

Helgkurs

2011-01-24T08:10:00.003+01:00

Anne och jag åkte på kurs med hästarna "Reach out to Horses", lagom långt borta (Norrtälje)

Vi fick träna på att få hästarna att ta sig över ett antal hinder genom att använda kroppsspråket. Obelix och Millan tyckte att det var roliga uppgifter och det är något vi tar med oss hem, vi ska bygga bana när snön smälter på ridbanan och förfina kommunikationen med hästarna.

Man lär sig mera om sin häst, men man lär sig även mer om sig själv. Jag inser att jag är alldeles för otålig för att ägna så många timmar med teori innan man kommer till handling. Det kryper i kroppen. Jag vill göra så mycket på helgen, framförallt har timmarna i sadeln skapat ett behov, att även om det är intressant så är jag inte helt närvarande hela tiden.

.

Snart..

2011-01-21T11:25:00.004+01:00

.
Nu rasslar det på. Snickarna väntade på att snön skulle hasa av taket, innan de kunde sätta in de 3 takfönstrena.
.
Snart återstå bara målning, slip av golv och eldragning. Sen kan jag flytta in i min nya lokal som ligger ovanpå garaget/stallet! Så coolt efter alla år på begränsad yta.
.
(Fast det kommer väl sluta med att sonen flyttar i här om 7-8 år och jag får tacksamt flytta in i hans rum i huset...)
.

.

Ingenting

2011-01-19T10:34:00.001+01:00

.

Här händer det inte mer än det gör någon annanstans.

Vient har fått byta hage och bli kung
Obelix tänder lamporna i stallet på mornarna
Jag äter penicillin mot streptokocker
Jag glömde att Williams framtänder är lösa och gav honom en majskolv

Vi rider i mörkret och ser ingenting.
Hästarna ser det som inte är.
I synnerhet inte-snö på stenar.
.

Slut på frusna tår?

2011-01-14T12:38:00.002+01:00

.

Jag vägrar låta vintern besegra mig, så jag beställde ett par Foot Heater i onsdags och de kom idag i lådan. Ska bli ett sant nöje att använda på våra turer som är mer än 1 timme.

Det finns värmesulor i varierad prisklass på nätet, men jag valde att testa dessa för 299 kr inkl frakt. Kolla på www.rejmo.se om du är nyfiken!
.

Växlande

2011-01-13T17:17:00.002+01:00

.
.
Växlande väder, ena dagen blötsnö och andra dagen -10 grader.
Vad mera kan man säga? Vad mer kan man förvänta sig när halva januari har gått? Ingenting. Just ingenting mera. Det är bara att ploga på och drömma om galopp på gräset i mitten av skogsvägen, den ljumma luften och alla dofterna.

Shit vad jag längtar!

Söndagstur

2011-01-12T17:15:00.003+01:00

På söndagen passade vi på att rida långtur runt Vängsjön på snö/istäckta vägar, hästarna fick lite mera fast mark att gå på än den eviga snöpulsningen. Och det är vägar som vi i vanliga fall inte rider, då det är en hel del asfalt. Nu spelar det liksom ingen roll, man har andra referenser i januari.

Efter 2,5 timme pausade vi med fika hemma hos Ingela och Linus. Helt ljuvligt gott!

Ingela följde med oss en bit hemåt på Devatshkah och våra hästar fick sen pulsa sista biten hem, nöjda att få komma hem efter 4 timmars ridning.

Stefan kom förresten med en kalender till stallet och vi har inlett en utmaning; vilken häst går mest? Jag tror att Anne har börjat knyppla på en segerkrans..

Spårning

2011-01-09T19:17:00.006+01:00

.
Lördagen ägnades åt att försöka hålla en ridstig öppen. Vi är eniga om att det är mycket snö, mer än förra året.

Januari 2010

Januari 2011

Januari 2010

Januari 2011

Fast sen vart det tö i natt och allt sjönk ett par dm...

Hoppning

2011-01-08T11:55:00.004+01:00

Även fast jag för länge sedan passerat ”ung och lovande” vill jag försöka lära mig mera och jag vägrar låta vintern besegra mig och åker i snöyran till ridhuset i Rimbo för hoppkurs i två dagar. Två snöiga dagar.

Första dagen får jag hjälp att få mera tryck i bakkärran på Obelix, han avrundar bra med bjudning mot hindrena och jag känner den där Aha-upplevelsen och för en stund som om allt klaffar. Vi är på rätt väg.

Andra dagen får jag en annan Aha-upplevelse. 6 pigga hästar i ett 20 x 80 ridhus med plåttak blir just bara hästar när takrasen avlöser varandra med ett öronbedövande ljud. De blir mkt ofokuserade och spända. Alla får samma problem med bjudningen. Inte bara jag.
.
Nej, som sagt. Trodde jag för ett ögonblick att jag var på väg mot hemligheten om ridningen, så förstår jag nu att jag inte är det och att jag blir nog inte bättre än så här. Jag är lite besviken, men man får skaka av sig och inte fastna i självömkan. Jag har ändå en himla fin häst. Men en häst är bara en häst, och jag är bara jag. .

Svindlande

2011-01-07T09:27:00.003+01:00

Jag har en mp3 spelare kopplad till 2 datorhögtalare nere i stallet, för att slippa allt tugg på radio. Den behöver laddas lite då och då. Jag lägger den i fickan och tar med upp till huset.

Dagen efter hittar jag den inte. Plötsligt kommer jag på att jag tvättade CoolBackpadden och Obelix grimma och passade på att slänga med mina termobrallor i farten..

Det bara svindlar till för ett ögonblick. Och man bara tänker, helvete, helvete och det blossar till i magen.

Den låg i jackan. Men medge, känslan när man förlagt plånbok etc är brutal.

Allena

2011-01-06T10:56:00.003+01:00

.
Igår kom Stefan och Anne efter lunch för att rida, jag behövde vänta till Micke kom hem från jobbet innan jag kunde ge mig ut. De skulle försöka trampa upp våran entimmes skogsrunda och de tyckte att det var Ok att ta med sig Obelix som löshäst.

Jag gick med en bit förbi grannens gård innan jag kopplade loss grimskaftet och såg hur Obelix gick iväg helt obekymrat mellan Millan och Biten. För en hundradels sekund kändes det på samma sätt som när jag för första gången lämnade sonen på dagis, mycket märkligt. Att inte vara med själv.

Det gick bra, han kom inte hem på egen hand.
Och han slapp inte undan med 1.15 tim som löshäst, på kvällen luftade jag både Caroline och Vient på skrittrundan och alla gick in nöjda och glada att få en stunds vila, tänkades "satans kärring till att vara jobbig idag då" ;)
.

Vintrigt

2011-01-05T07:46:00.004+01:00

Jag har ridit rätt mycket på det sista, man tänker så bra om hästen bara tillåter tankarna få vila lite, skvalpa runt lite där inne.

Mitt mål är att Obelix ska gå 2 x 1 timme, 3 x 2 timmar och 1 x 3 timmar varje vecka. Det största hindret är väl att tårna blir så satans kalla efter 1,5 timme om man hålller sig till skritt, vilket vi gör just nu för att jag ska hinna klura under tiden.

Snön är kalas, försöker trampa upp stigar, men de snöar igen över natten.

Anmält mig till en tvådagars hoppkurs torsdag-fredag, men känner mig tveksam att ge mig ut på vägen med bil/släp. Hästsläpet som voltade på 77:an en km härifrån, fick mig att inse riskerna.

Inte feg. Vill bara inte behöva dra ut den enda Obelix jag har, jag kan inte tänka mig ett hästliv utan den stora vita fluffiga. Han är mig så kär.

2011-01-03T16:33:00.004+01:00

Lagerrensning!

Jag har utökat sortimentet på Distansritt.nu för varje år, men nu måste jag bara rensa ut lite. Det är för mycket grejer helt enkelt.

Lite sentimentalt, eftersom jag velat serva er distansryttare med det jag tror ni behöver, men det har blivit för mycket att hålla i lager.

http://www.distansritt.nu/

Jullov!

2011-01-01T17:05:00.004+01:00

Otroligt skönt att få ta sig lite jullov, få lägga mera tid på hästar och beta av sociala kvoten.
Olof har haft ont i ryggen och inte kunnat rida, så Vient har fått följa med på två turer som lös häst, otroligt uppskattat av honom som gillade den nyvunna friheten.

Det är svårt att veta hur de reagerar när de är lösa, när man inte själv är van vid det. Vient visste jag skulle följa flocken, men hur gör Obelix som är Alfahannen?

Så idag red Caroline Millan och jag Vient och Obelix fick hänga med. Första biten som handhäst och sedan lös. Vi hade förväntat oss att han skulle vara busig och kanske dra hem. Men det är aldrig som man tror. Han gick så gärna i ledet, stack i förväg sista biten hemåt, men bara 100 i metersryck.

Det är så underbart att studera hur de gör, hur de rör sig fritt och hur de sinsimellan håller koll på varandra. Det är upplyftande. Då inser man varför man håller på med dessa underbara djur, trots att de skiter så mycket och innebär så mycket arbete, både för att finansiera och för att hålla dem i trim.

Gott nytt hästår!

Vackert men tungt

2010-12-28T08:52:00.002+01:00

Vid den här tiden varje år ifrågasätter jag allt med en unges;
- Jag vill inte!
- Vad vill du då?
- Ingenting!

Det förtjänar inte mera uppmärksamhet än så. Jag tror att alla känner lite likandant, vi är bara olika duktiga på att dölja det.

Kylan har gjort att vi inte ridit så mycket på Mälby, och man får köra något slags Ctrl + Alt+Delete och starta om. Jag har inte pallat med någon avancerad ridning, utan det enda jag har velat är att vara ute och skritta stilla i skogen. Snön har bjudit Obelix visst motstånd och med öppen mun i 2 timmar i 2 dagar gör han det, men munnen visar att det inte är hans val.

Börjat läsa en bok av en amerikan som gillar arabhästar och distans och som tränar människor i att träna sina hästar.

Jag läser med rättigheten att bläddra förbi om det blir för mycket tugg om samma sak, jag tror jag bläddrar förbi hela den här vintern.
.

Jag?

2010-12-21T18:19:00.002+01:00

Mickes stekspade i trä är försvunnen. Han frågade mig, har DU sett stekspaden? Den är försvunnen...

Jag förstår inte vad han pratar om. Vad ska en harmlös hästtjej som jag med en stekspade till?
(Förutom att röra ihop hästmat med - men håll med mig, det är väl ändå långsökt....?)

.

Frihet

2010-12-20T08:42:00.003+01:00

I helgen hade vi 2 härliga ridturer, på söndagen var 4 vita ekipage ute på Snögalopp och det är frihet, göra vad man vill medan snön yr i fartvinden.

Helgerna går alldeles för fort. Jag vill vara ledig. Göra vad jag vill.

En dag under julen ska jag ha sovmorgon, jag ska inte bli väckt, dörren till sovrummet ska vara stängd och ingen ska förvänta sig att jag kliver upp ur sängen innan lunch. Jag ska dricka kaffe i sängen och läsa tidningen som någon annan har hämtat.

Jag ska be om ett träningsschema som ska bestå av 2, max 3 obligatoriska "riktiga" träningspass, resten ska vara vikta åt precis vad jag vill. Då ska jag galoppera hur länge jag vill och inte göra några som helst "enligt alla teser bekräftade träningsmetoder".

Jag har lovat mig en sak. 2011 ska bli ett soft år. Jag ska ladda med praliner och skaffa en telefonist som säger:

-Just nu är det många som ringer, men ditt samtal är viktigt för oss, du behåller din plats i kön.

2011 - ett soft år!

Matt

2010-12-16T10:24:00.002+01:00

Intentionen var att åka till ridhuset och ge Obelix ett bra jobb på töm. Bristen på kraft fick mig att besluta att göra det hemma istället. Det slutade med löslongering. Så är det på Mälby i förkylningstider. Väldigt tamt.

Ni verkar också lite förkylda och kraftlösa, samt sakna medmänsklighet i min vändjan i inlägget nedan. Life sucks!

Attention!

2010-12-15T09:22:00.004+01:00

Samtidigt som jag försöker hålla drömmarna vid liv genom att ändra startsida till sistaminuten.se, inser jag att mina stalldojjer i "livet verkligheten" inte riktigt håller året runt måttet. Tretorn Sub. Ofodrade.

Nu förväntar jag mig en smula engagemang från er, faktiskt.
Det ska inte bli som när jag var med i någon slags föräldrargrupp och trodde att man skulle dela erfarenheter, när alla bara satt och hade varsin lång monolog utan att någon lyssnade. Här är det ju jag som monologar mest hela tiden.

Nu behöver jag era råd och erfarenheter!

Förutsättningar:
Jag behöver att par skodon som är lätta att hoppa i 5 gånger om dan och som används till stalloverallen.
(När jag rider har jag Graningekängorna och är klädd på ett annat sätt än när jag gör stallgörat som tar 1 timme.)

Så vad är ditt tips? Kom igen nu då, visa lite medmänsklighet och inga sabla snören...
.

Helt sjukt!

2010-12-14T14:41:00.004+01:00

Medans de andra har varit ute och haft kul (ridit långtur/varit hos Ingela och minglat osv) har jag legat raklång och inte ens chokladen Micke köpte var särskilt god.

3 dagar helt till spillo, man fattar inte till vilken nytta? Kanske var det för att William och jag åkte och ansökte om nya pass. Något som snabbt tryckte tillbaka en i ledet igen. Typ "Du ska faan hålla dig hemma och skotta i stallet, vara nöjd och vifta med svansen"

Tacksamt nog har jag fått hjälp att skotta och Caroline har ridit Obelix, medans jag bara har legat och varit förbannad. Jag är så snäll och medioker till vardags, men när jag är sjuk kan alla kunder och alla andra dra åt helvete.

Idag känner jag mig snäll igen. Jag börjar nog bli frisk.

O-listig

2010-12-08T18:29:00.002+01:00

Utvecklingssamtal i skolan i morgon. Trodde jag. Det var idag... Kan inte skylla på att jag tex är pilot och blev kapad i Spanien, eller att det var ett möte på regeringskansliet med USA´s president som drog ut på tiden. Ingenting kan jag skylla på. Bara konstatera att jag nog är någon slags list-fabet och borde får närings- och avelsförbud. Sistnämnda kan man väl räkna som självsanerat med hög ålder, men företagsverksamhet?

Har i hela mitt vuxna liv försökt att lära mig att använda kalender och inköpslistor, men det är något som hänger sig hur jag än försöker och skaffar nya år efter år. Aldrig ge upp. Nästa år, då ska jag bli bättre.

Fick en ny tid på måndag. Måndag, måndag, måndag, måndag. Hovslagen kommer också på måndag. Anne ska vaccinera hästarna på måndag.
Måndag, måndag, måndag.
.

Snöigt i skogen

2010-12-08T15:53:00.003+01:00

.
Igår i ridhuset var Obelix ganska "stabil".
Tänkte direkt: Han får för lite mat/det är för kallt/han är sjuk.

Idag red jag ut en timme och då tänkte jag: Han får för mycket mat/kylan gör honom tokig/han är 100% frisk.

Tänk så olika det kan vara.

När vi är ensammna i skogen ägnar vi oss numera åt "snowwalking" när han ledsnar på att skritta och börjar busa, vilket går ganska snabbt. Han får gå på den delen av skogsvägen där det är mest snö och trava överallt i skogen, hur trixit det än är. Sen får han skritta igen tills han börjar busa och då kör vi snowwalking igen. Fast jag vet inte om det hjälper direkt. Egentligen vet jag nog ingenting, om jag tänker efter. Så det gör jag inte.
..

Ett helt företag

2010-12-07T13:26:00.004+01:00

Mälby från andra sidan ån.

.
Snön är fantastisk, men den tiden man spar in på att borsta hästen förlorar man lite överallt. När Caroline red Obelix igår kväll, gjorde jag skyltar med målet att åka till ridhuset på lunchen idag.

Men det ställer lite krav när det är -12 grader. Veven på släpets parkeringshjul var stenfrusen så det krävdes lite våld att få den i position och sen så ville draget inte fastna på kulan. Fruset. När hästen så äntligen är inne i släpet och överluckan är stängd, hinner bara vända mig om och så flyger den tillbaka ner i skallen på mig. Fruset lås, kan man tänka.

Men det är vackert!
.

Globen

2010-12-02T14:42:00.003+01:00

Det blir ju lite tjatigt det där med Globen, men tänk på att min värld är inte stor, det är Mälby, Ica, Fritids och sen Globen en gång om året.

När jag står här med alla skyltar, tänker jag på att det roligaste med Globen är att träffa så många bekanta. Stallkamrater, träningskamrater, tränare, stallägare, tävlingskamrater osv. Och jag tänkte att jag har ju större monter än jag behöver. Jag har 8 kvm och betalar 15 000 kr för den (drygt 18 000 ink. moms om man pratar som vanligt folk).

Och om man knökade ihop boxskyltarna på 4 kvm, då har jag 4 kvm över. Och om man tänker på att jag inte är aktiv på Facebook (är man anställd har man dötid, det har inte jag) så skulle jag kunna: Ta dit ett par goa fotöljer och bara sitta och softa hela helgen och snacka med alla man vill snacka med i lugn och ro.

För 9000 kr utslaget på 300 dagar blir 30 kr om dagen. Och om du fortfarande är med och inte har ledsnat på ekvationen, så har jag mer lön är 90 kr/timme. (Vilket är "kostnaden" för 20 min om dagen av min arbetstid i 300 dagar) Det vore nå't. Allvarligt alltså.

Laddad

2010-12-02T10:27:00.003+01:00

Det är så kallt att bilen står som den lämnades i söndags kväll, full med grejer.

Varje gång jag går förbi grabbar jag någon kartong och bär in.

Och idag hittade jag sånt som inte heller gillar kyla, den har vissa likheter med Obelix när han går på grönt.

Åh, vad jag längtar...

Pust!

2010-11-29T17:17:00.003+01:00

Globen är kul, men intensivt. Det är skönt att det är över.

Medan jag sitter i värmen och skapar korrektur, har det sista stora projektet för 2010 påbörjats.
.
2 flinka snickare håller på att banka ihop en ny lokal till mig och mina grejer. Redan när stallet byggdes isolerades golvet på logen ovanpå och nu ska jag få 65 kvm samlad yta att jobba på.
Jag vågar inte tänka på vad det är idag, men vi pratar
15 (stora arbetsrummet) +
3 (lager i ett litet rum invid arbetsrummet) +
4 (boden med distansgrejerna) +
1 (folier en av Williams garderober) +
0,5 (i en annan garderob där transferpressen står och som dras ut i sovrummet (!!) när den ska användas +
4 (lager i "andrahuset")
2 (en kattvind)

Inte konstigt att man har svårt att ta sitt jobb på allvar...

.

Projektåret 2010

2010-11-23T07:54:00.003+01:00

I helgen är det Globen och jag står där för 11 gången och kränger skyltar, kul, men massor att göra innan. Bland annat ska jag releasa det nya projektet som jag har jobbat med under hösten, som inte är 100% klart (jag har några timmar på mig...) bla. forum och webshop inte helt klart.

Jag lägger dock ut det här till er, till mina trogna läsare. Så vet ni varför jag har lite tajt med tid och prioriterar Obelix framför datorn vid ledig tid.

Hej hopp i galopp! Nu blir det svisch i kanonerna! http://www.4trail.se/
.

Många hinder

2010-11-22T07:25:00.005+01:00

Anne filmade på hoppningen

Ibland är det många hinder man ska ta sig över innan man kommer iväg på en träning, det är därför jag har lyckats dribbla bort alla möjligheter med mina 1000 anledningar "att inte"..

Lördagen bjöd på barn i baksätet, slarvigt påsatt repgrimma lossnade vid lasningen (och en glad Obelix i trädgården) - Sorkhål svärmor, - sorkhål.

Sen var det grymt dåligt väglag, halt och slipprigt och aldrig mera 7 km asfalterad kostig med backar. Det är liksom aldrig helt enkelt på något sätt och en massa tecken att tolka in som att man inte borde göra det man vill, men nästan inte vågar. Och hur förvånad är man inte att man överlevde...

Tillväxt?

2010-11-19T09:48:00.003+01:00

Vi är många som är förvånade att distansen inte har utvecklats mera i antal utövare, i synnerhet vi som hängt med ett tag och hade sådana visioner.

Det finns många anledningar:
1. Det är en kostsamt att tävla.
2. Det tar tar tid att träna upp en häst.
3. Det krävs en hel del ideellt arbete att locka in folk i sporten.

Därför är det otroligt roligt att se att man i Norrland har dragit igång Föreningen Distans i Norr! Jag säger bara: Heja! Heja!

http://www.annasemren.dinstudio.se/empty_34.html

http://distansridninginorr.bloggplatsen.se/

Typ gammalt

2010-11-16T19:33:00.004+01:00

När Micke är borta (USA hela veckan) ägnar jag mig åt vad han kallar p*rr-surfning. Grottar ner mig i kartornas värld på nätet och konstigt nog är jag mera intresserad av vad som har varit, än vad som är. Även om nu, snart blir då.

På riksarkivet.se hittar jag förklaringen varför det här huset har en del oräta vinklar. I en Jordebok från 1639 finns Mälbygårdarna med.

Kollar man lite närmare, fattar man ju att det varit o-rät-t i typ 400 år.

Jag vill kalla det mer än tur, att man fick bygga ett helt nytt stall, anno 2004...

Hopp-i-galopp

2010-11-15T19:50:00.006+01:00

Ett inre motstånd av matthet/lathet/feghet har gjort att jag inte har ridit lektion på alldeles för länge. Som om det ändå inte är någon idé att ta tag i det när det är så svårt att få en kontinuitet när det inre motståndet möter det yttre motståndet.

Men jag blev så upplivad av den hala backen att jag tog reda på att min favorit hopptränare har träning en bit härifrån och bestämde mig för att vara med på lördagens träning.

Och det kickar på bra, man blir glad. Glad av att ha en härlig vit fluffig häst som inte bjuder det minsta motstånd, även om jag själv är ringrostig.

Jag fattar inte att jag aldrig lär mig att bortom motståndet väntar livsruset.

Sadelkammaren, de stora skåpen är "tv-skåp" från IKEA. Ingen människa har väl tjock-tv länge, så de går att få till hyggligt pris på Blocket. Rymliga och bra. Vi som rider har ett var. Peppstar ligger under diskbänken och Elsa i träsoffan, det är ett djäkla liv när man ska fika. Livet är inte rättvist och på Mälby råder icke demokrati.

Fredagsmys

2010-11-12T11:29:00.003+01:00

Jag älskar verkligen min bil även om den har en liten svag punkt, den är framhjulsdriven. Det gör att jag har fjärillar i magen när jag har bestämt mig för att åka iväg med släp vintertid och det kan nästan få mig att avstå. Enbart för att jag är skraj för att inte komma upp.

Men kärleken är större än rädslan och den kan göra att man övervinner det mesta...

...även en isig backe med tvär sväng upp på storavägen, som grabbarna med 4-hjulsdrift inte ens reflekterar över. Tänk ändå vad en gammal bil kan få en att uppleva livet ur ett annat, kanske lite mindre perspektiv, men ändå.

Och man blir ju så djävla skitglad när man väl har kommit hem, det kickar verkligen på! ;-)

Härlig helg

2010-11-07T20:55:00.007+01:00

Barn förändrar ens liv rätt mycket, men de största förändringarna står man för själv utan att man egentligen hinner reflektera så mycket över det.

De första åren med barn är rätt speedade om man bor med hästar och både har inackorderingar och företag utan föräldrarledig. Alltid på språng i stallet, tacksam att man kan fortsätta med sitt intresse, men alltid i en rasande fart.

Det har verkligen tagit tid att landa och jag insåg idag att det är med Hammars intåg som jag på sätt och vis är tillbaka igen i mitt hästintresse som förr, då jag inte tittade på klockan.
.

En annan skogsväg

Och av den anledningen var det som om cirkeln slöts, då vi på en tur i Rö igår innan WE träningen på Denan red på den skogsvägen, som jag red den där höstdagen för 8 år sedan, när jag insåg att jag nog ville ha barn i alla fall, trots att hästarna fyllde mitt liv.

Jag blir glad bara jag tänker på det. Jag, Anne, Stefan och Ingela på en lång rad. Vänner. Låt livet fortsätta så här!

Hötunna

2010-11-05T08:03:00.002+01:00

.

Ett stalltips:
Jag köpte blåa tunnor av grannen för 50 kr/st (förvaras typ avfettningsmedel eller dyl i, de har ett fraktbolag). Sågade av hela toppen och formsågade fronten med en sticksåg. Filade av med en gammal hovrasp.

Därefter sätts en trästav typ 2 x 2 cm i glipan på andra sidan boxväggen och ett spännband träs så att den bildar 2 st loopar (ett som går runt tunnan och sedan ut och låser sig runt träbiten). På så vis slipper man borra fast något i boxen.

Hö/hösilage läggs praktiskt i tunnan och det hamnar inte så mycket i bädden. Obelix lyckas i alla fall (!), så där har vi satt en ring som sitter på en bricka nästan längst ner och fyller ett hönät som sedan låses fast med en hake.

Då har hästarna hö hela natten!

Har haft det här systemet i 6 år och tunnorna är av en slags mjuk hårtplast som gör att det inte spricker och blir vassa kanter om de bynglar i boxen.
.

Handtvätt- Fottvätt

2010-11-04T07:41:00.005+01:00

.
Har ingen egen Vascator som tvättar hästtäcken och vi har inte hittat någon som tar emot det heller, som är på rimligt avstånd. Och inte gör jag det på hela sommmaren när man kan vara ute. DET är baksidan av att leva i nuet, man kan inte föreställa sig att de ska behöva täcken igen.

Tog in en vattenbalja från en sommarhage (som självklart stod kvar sedan vi flyttade hem dem) och lade i blöt i en halv dag. Trampade runt och sköljde ett par gånger. Och sedan fick det droppa av på plats. Så nu är Obelix bästa "mellan höst och vinter-täcke" rent igen. Enkelt och smidigt (om man har en man som inte frågar för mycket konstiga frågor)
.

Järvafältet

2010-11-01T07:40:00.007+01:00

Det vi hittar på under helgerna är ju det som väger upp det lite mörka under veckorna, så denna helg valde vi (jag, Olof, Anne och Stefan) att åka till Järvafältets naturresarvat som bjuder på mer än 4 mil markerade ridvägar/stigar. Vi red 22 km av dessa, eller 19 km + 3 km irr i skogen.
.

Det är så otroligt vacker natur och väldigt välskött med fina staket och inte nämnvärt upptrampat på stigarna, vilket är förvånande då det ligger 3 ridskolar i anslutning till naturreservatet.

.Vi fick flera tillfällen att passera över markerna vid diverse grindpassager. Kul!

Järvafältet ligger i den kilen mellan E4:an och E:18 som går från Stäketvägen ner mot Sundbyberg, vi valde att parkera i norra delen och hålla oss på den övre delen. En riktig guldgruva för ridande!

Tintin

2010-10-28T09:37:00.003+02:00

Tintin har gått hos Ingela hela sommaren och blir kvar på lösdriften eftersom stallet är fullt hemma. Han har det bra där, Ingela och Linus är seriösa och driver det på ett proffsigt sätt.

Idag skulle de verkas och jag åkte upp och höll i Tintin när det var hans tur. Han är en mycket behaglig häst, snäll och trevlig. Hoppas att han kommer upp i vuxen ålder, jag ser så många som inte gör det av olika anledningar att jag inte har några illusioner om att just jag ska skonas.

Så jag tänker bara: Blir vuxen (nu är han 2,5 år), sen kan vi börja planera och drömma.